Tweet, tweet..

Resultatet är ökad tillgänglighet för både press och civilister? Eller är det bara ett spel för gallerierna där företagen fortsätter att sända och har långt kvar till att kommunicera på riktigt? Nedan: om 5 företags anammande av den sociala sfärens möjligheter via de sociala nyhetsrummen (med fokus på innehåll och webbteknik).

SAAB Newsroom (av Lowe Brindfors)
Byggt på SiteVision med en traditionell trekolumnslayout. Vänsterkolumnen inleder med taggar, följda av sök, en Google Translate gadget, nyhetsbrev (med lightbox-effekt), länk till en SAAB Widget (fungerar inte i Firefox även med Adblock Plus avaktiverat) och avslutningsvis en inbäddad Flickr-widget samt ett arkiv.

Huvudfönstret (eller centerkolumnen) är inte mycket att orda om. AddThis för enkel spridning (via Twitter, Facebook med flera) finns under varje post tillsammans med taggangivelse och möjlighet att kommentera (dock ej med direktpublicering, manuellt godkännande krävs).

Högerkolumen läser in ”vad andra säger om SAAB” (oklart i vilken utsträckning vilka källor som tillåts). Det finns en funktion för att skicka in SAAB-relaterade nyheter. Kanske är det den funktionen som ligger till grund för visningen av titlarna på de externa källornas innehåll?

Självfallet finns det en Facebook-sida för SAAB där en widget tillåter dig att bli ett ”fan” direkt (förutsatt att du är inloggad på FB). På slutet i högerkolumnen finns länkar till till synes slumpmässiga sidor som avhandlar SAAB-ämnet, tillsammans med länkar till entusiastwebbplatser.

SAAB Newsroom är en standardlösning med förbättringspotential:

• Ett konto på Twitter finns inte?
• Varför har koden groteskt mycket CSS uppblandad med övrigt innehåll?
• Varför är internlänkarna sjukt långa?
• Varför fungerar inte SAAB-widgeten med Firefox?
• Varför visar W3:s HTML-validator 114 errors och 48 varningar?

Scania Social Media Newsroom
All ära till Scania för att de har valt WordPress som plattform till sitt sociala nyhetsrum. Besök MKSE för en genomgång av vilka webbplattformar Scania använder.

Precis som SAAB använder Scania en vanlig trekolumnslayout. Innehållet till vänster liknar SAAB:s lösning med skillnaden att internlänkarna är normallånga.

Huvudfönstret visar de senaste pressmeddelandena på samma sätt som vilken WordPress-blogg som helst: Titel, datum, kategorisering, möjlighet att kommentera och prenumerera på kommentarerna via RSS. Plus i kanten för en sund mix av text, bild och video.

Högerkolumnen hyser en skriv ut-knapp och delningsfunktionen ShareThis. Den senare är dock bristfällig och inte synkad med vad som visas i huvudfönstret. Det ska vara enkelt att dela och det är det inte när besökaren själv måste ange text och URL till det delade materialet. Gör om, gör rätt.

Vidare ner till höger finns Flickr-bilder, en lista med länkar till olika sociala sajter/funktioner såsom Twitter, FriendFeed och RSS. En sida på Facebook finns såklart och som kronan på verket är allt innehåll i nyhetsrummet licenserat under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.0 Generisk.

Scania Social Media Newsroom är en bra utförd skapelse med bara små förbättringar kvar att göra (ShareThis + få fel hos W3). Till skillnad från SAAB lyser dock kommentarerna med sin frånvaro. Fast å andra sidan kanske SAAB-ägare är mer motiverade att argumentera för sin favoritbil än vad stressade åkare är?

Electrolux Newsroom
Electrolux har inte med ordet ”social” i namnet för sitt nyhetsrum. Men det spelar ingen roll, Electrolux levererar ett minst lika bra innehåll som t.ex. Scania utan att göra avkall på layout (snarare är Electrolux bättre på layout än Scania).

WordPress är plattformen och används delvis av kostnadsskäl, ett nog så bra argument mot att betala dyra pengar för licensdrivna webbpubliceringssystem.

Trekolumnslayout liknar i mångt och mycket den som Scania använder med skillnaden att vissa element ramas in lite snyggare. Electrolux har även varit smarta nog att köra med kontrastförhållandet mörkt-på-ljust, något som ökar tillgängligheten.

Den obligatoriska närvaron på YouTube och Flickr kompletteras med länkar till allehanda RSS-flöden samt ett Twitter-konto. Jag ser ingen länk till Facebook och skulle gärna lära mig mer om varför så är fallet. Har det möjligen något att göra med FB:s användarvillkor?

Delningen av innehåll är föredömligt enkel och svår att missa i slutet av varje post/meddelande. Plus i kanten för att funktionen ”relaterade inlägg” finns för den som söker merläsning och för nyttjande av licens från Creative Commons.

BRIO Social Media Newsroom
Frågan är om detta är ett nyhetsrum eller bara en blogg för gravida samt föräldrar? Jag ser ingen tydlig koppling mellan företaget BRIO och vad som presenteras i bloggen. Eller jo, det är ju så att relationen ”barn + föräldrar = kunder till BRIO” finns med i bilden, men här finns inte mycket att blogga vidare om.

Philips Social Media Newsroom
Utseendemässigt nära något som ser ut att behöva lyftas ur IT-bubblans grav men samtidigt rak och enkel kommunikation av text, bild och video. Jag har inte gjort en djupdykning här men tycker mig se ett nyhetsrum i behov av viss renovering.

• Ett konto på Twitter i mitt namn fanns dock kvar fast utan massor av personer att följa. Men jag valde att avstå.
• Mitt konto på Bloggy kommer fortfarande upp i sökmotorresultaten och Jonas Lejon har nu att ta ställning till om jag får återaktivera kontot.

Så påverkades jag
Mitt nyhetsintag begränsades till gammelmedia och vad jag sen tidigare prenumererade på via RSS-läsaren. Facebook behöll jag och ökade inte helt oväntat min tid på den plattformen. Min användning av e-post ökade och jag ringde mer än tidigare.

Ändrade jag mitt beteende?
Ja, jag började läsa mer istället för att skriva själv. Jag hittade massor av nya ”sändare” och tog mig tid att leta information istället för att skapa den själv. Att jag snöat in på Afrikas bloggosfär har väl inte undgått någon?

Kunde jag ta till mig av vad som sipprade ur det sociala nätet?
Ja, till viss del. Självfallet kunde jag inte påverka eller blanda mig i konversationerna på samma sätt. Men eftersom gammelmedia på vissa håll fattat galoppen gick det att följa debatterna även utan direkt access.

Några lärdomar att dra av detta?
För det första måste alla förespråkare av social media förstå att det finns en mycket stor grupp som inte använder dessa tjänster. Flera av mina kollegor har en Facebook-profil men att sitta i timmar babblandes på mikrobloggar existerar inte. Det är dock inte alltid så att denna grupp är främmande eller avståndstagande inför vad ex. mikrobloggar har att erbjuda. Det handlar helt enkelt om vad som anses relevant att lägga tid på just nu.

Twitter-kontot rök först, mest för att jag saknar funktionen att följa andras konversationer. Trots att jag körde med DestroyTwitter fattade jag aldrig vad det eviga kvittrandet gick ut på. För mycket av en jakt på ”followers” som påminner om vad besöksräknare levererar och som sagt ingen konversation.

Eftersom jag gillar konversation var jag mer på Bloggy än Twitter. Men jag märkte att min uppmärksamhet stördes under arbetsdagarna, det var ständigt återbesök til Bloggy för att spana in den senaste kommentaren.

Sant att Bloggy är en bra kanal för nyheter inom webbranschen men faktum är att mycket lite av vad jag läste gav mig något vettigt (monetärt) tillbaka. Relevant information får jag genom andra kanaler.

FriendFeeden försvann också eftersom det på många sätt liknar Twitter. Jag har delade objekt i min RSS-läsare vilket får räcka. Med konton på delicious, och stumbleupon torde mitt behov av att bokmärka kunna stillas ändå.

Ev. relaterade externa länkar
Meningslöst babbel på Twitter
I centrum står människan som en social varelse

Hantera i det här sammanhanget är synonymt med ”att förhålla sig till och att använda sig av”. Att hantera information handlar om att radera, vidarebefordra, agera/reagera och arkivera. Samma principer kan appliceras på dina konversationer (online).

Konversation?
Ett digitalt möte där du är sändare och/eller mottagare av ett eller flera meddelanden. Meddelandena kan vara i text, stillbilder, rörliga bilder och ljud. Men det troliga är att du tänker på textmeddelanden via Twitter, Bloggy, e-post, MSN, Skype med flera tjänster.

Radera
Om du är sändare är det enbart hos vissa sociala medietjänster som du kan radera vad du precis publicerat. Men det troliga är att vad du skrivit redan hunnit matas in i en databas och att en radering bara döljer den publika tillgången till texten/bilden/videon.

Att radera konversationer på Twitter och Bloggy är en möjlighet som du bör undvika. Särskilt om du hunnit få svar på dina tidigare postningar. Annars skapas en sönderburten konversationen där ”den röda tråden” inte längre finns. Det finns även en oskriven regel om att meddelanden inte bör raderas ur de sociala medierna, för du har väl inget att dölja?

Vidarebefordra
Här är det Twitter jag tänker på och RT-funktionen. Någon skriver något och med en ReTweet återpublicerar du någons något. E-post kan du vidarebefordra och inlägg på Bloggy kan du dela med andra via AddThis t.ex. till din Facebook-profil. Att vidarebefordra en konversation är att skapa en kopia. Man kan säga att du nu har 1,5 versioner av samma konversation.

Agera/reagera
När du är mottagare av en sändning ges du möjligheten att agera/reagera. Konversationen uppstår egentligen inte förräns du utför detta moment. Agera/reagera kan även inbegripa radera, vidarebefordra eller arkivera.

Arkivera
Uppstår när du gör det aktiva valet att arkivera men förutsätter att du först agerat/reagerat och skapat själva konversationen.

Sammanfattning
Konversationer är nyttiga men kan vara förödande för din uppmärksamhet. På samma sätt som konversationer främjar ditt arbete eller privatliv, riskerar de att bryta ned desamma. Din uppmärksamhet bör alltid vara på det mest relevanta men när du känner för lite lättja är det bara att ge sig in i konversationerna igen.

Mer om twitter, bloggy, skype, msn, konversation

Jag har (kanske i min naivitet) antagit att Twitter är för den stora internationella användarskaran medan Bloggy (och tidigare Jaiku) är för den lite smalare scenen(!) i Sverige. Att det finns en drös andra småaktörer har inte sluppit undan min musarm och har du en alfabetisk ordnad/renskriven lista på sådana tjänster bjuder jag härmed in till kommentarsfältet här under.

Stellan inleder med att peka på tredjepartsleverantörerna av tjänster kopplade till Twitter t.ex. Tweetie, DestroyTwitter och TweetDeck. Jag drog genast hem det senare men initialt är jag inte imponerad. Visst är det snyggt och så men jag måste fortfarande klicka mig till den individuella kvittringen för att kunna kvittra tillbaka?

Vidare vill jag förstå vad det är som skiljer Twitter från andra mikrobloggtjänster. Stellan (igen) sammanfattar;

”Den stora fördelen med Twitter är ju räckvidden. Bloggy är tyvärr för litet, än så länge. Det tekniska upplägget med Twitter känns dock råfattigt.”

Det är inte bara jag som inte förstår sig på Twitter verkar det som. Andreas Wedberg petar in ett inlägg i debatten;

”Det som stör mig med Twitter är att man ganska enkelt kan ha en konversation (med en annan användare), men att följa någon annans är stört omöjligt. Men det kanske inte ska användas så?”

Inläggen fortsätter efter det här att handla om att Twitter är snabbare än Bloggy och att den stora skillnaden ligger i metoden för vilken man svarar på andras postningar. På Twitter svarar du med att ange @användarnamn följt av ditt meddelande men det skapas inte en sida med inlägg som det gör med Bloggy. Med Bloggy kan du välja att inkludera @användarnamn men det är inget krav. Fast ska du rikta ditt svar till en speciell(!) person är det kanske att rekommendera.

Så vad är då nyttan med att twittra när det tenderar att bli envägskommunikation i sin enklaste form? Är Twitter bara en jättebra API att bygga vidare på men som om tjänsten skulle försvinna också skulle innebära slutet för flera andra ”kommunikationsleverantörer?

Det är med humor och självdistans som Svd visar upp sin kanal på YouTube. Utöver Fredric Karéns presentation (som är en skön parodi på Thorbjörn Larssons presentation av DN:s närvaro på YouTube från i höstas) finns det mycket gott att se på här. ”Twitter är en lekstuga” är t.ex. ett klipp värt att ödsla 2 minuter och 37 sekunder på:

Tyvärr är SvD:s närvaro i andra sociala medier än YouTube, inte direkt någon höjdare. De säger att de finns där jag finns och jag finns på Bloggy. Men på Bloggy finns bara användare som länkar till och skriver om svd, utvecklingsredaktören springer maraton, den officiella(?) SvD-närvaron är begränsad till en postning och ledarskribenterna använder Bloggy enbart för att sprida sitt RSS-flöde. Jag ids inte vara en grävande icke-journalist och låter därför andra motbevisa mig i den här frågan (frågan lyder: Vart finns SvD i de sociala medierna exkl. YouTube?).

Försvar
SvD är som du kanske känner till inga gröngölingar när det kommer till att bygga broar mellan gammelmedia och ”socialiteten”. 4 oktober 2008 skrev Martin Jönsson (då mediebloggare, idag redaktionschef) om att bloggboomen bara var i sin linda. Även om just den artikeln mest var en återutgivning av en rapport från Technorati har SvD (för mig) känts som ledaren bland mediehusen när det kommit till att närma sig ”den nya sociala världen”. Återstår dock att se hur de förvaltar sina möjligheter på den fronten.

Här har SvD massor att lära av vad Emanuel Karlsten (dagen.se) gjort online. Förutsatt att Emanuel inte drivs av en ondskefull onlinestrategi vars enda mål är att driva trafik till dagen.se, tycker jag att han har uppvisat en sund balans mellan RSS/Delicious/Twitter-inläsningar och faktiskt deltagande i konversationerna.

Vi tar Quake Live som exempel. Jag fick nys om spelet när Jonathan Sulo bloggade om det. Först var det en beta där inte alla som ville fick vara med och testspela. Nyttan med att Quake Live initialt var ”stängt” är kanske svårt att se utifrån ett gamerperspektiv där fokus torde ligga på annat än saker som t.ex. serverbelastning. Men det troliga är att beslutet baserades på två saker: 1) Behålla kontrollen över systemet och (2) öka intresset.

Efter att Quake Live blev publikt tog det sex timmar innan det fanns 113000 konton registrerade, en siffra som på ca ett dygn växt till mer än det dubbla. Information online gör gällande att spelet kommer att fortsätta vara gratis för spelarna och att utvecklarföretaget kommer att ta betalt av annonsörer för in-game-annonser och därigenom tjäna pengar.

Men hur står det till med andra webbaserade tjänster i allmänhet och sociala tjänster i synnerhet? Blir dessa bättre när antalet användare ökar och finns det något att tjäna på en hög användarbas? Finns det pengar att tjäna på att många använder en tjänst och hur kan man predicera framtida vinster med att släppa en tjänst till en stor mängd människor? Tjänster som i många fall är gratis.

Låt oss anta att en del av dagens gratis webbtjänster snart kommer att erbjuda utökade tjänster mot betalning. Google är ett bra exempel på hur du först ger bort allting för att senare låta betalande kunder få del av utökad produktutvecklingen och/eller fler funktioner.

Frågan är bara vad som är rätt pris för tjänsten? Ska den traditionella licensmetoden för prissättning användas blir resultatet att en storkund får rabatt, småkunder får betala fullpris och att leverantören får lägre betalt sett till antalet användare.

Ett argument mot den modellen är att företag vars anställda nyttjar smarta onlinetjänster, blir företag som kommer att ligga steget före de företag som har en lägre användarbas av samma eller liknande tjänster.

Eftersom fler användare ger mer pengar skulle en alternativ prismodell kunna vara att priset för tjänsten stiger i takt med antalet användare. Det känns ganska girigt i mina ögon men torde gagna leverantören som t.ex. får mer betalt per användare (men samtidigt ökade driftkostnader).

Tänk dig själv, sittandes med ditt Bloggy Premium. Du har vart användare en lång tid, har ett stort nätverk av relevanta användare som du kommunicerar med. Men eftersom Bloggy hela tiden attraherar fler och fler användare kommer din månadskostnad hela tiden att öka…

Sett ur ett användarperspektiv spelar det kanske mindre roll hur mycket priset för tjänsten ökar om användbarheten ökar i takt med att fler användare ansluter sig. Men vid en viss punkt/prissättning kommer användarens positiva upplevelse av tjänsten att avta.

Då är det inte alltid lätt att fortsätta argumentera för ständigt stigande pris enbart baserat på antalet användare. Det är dags att värdera tjänsten utifrån vilken nytta den tillför ex. företagandet och ännu bättre; börja med att definiera vad värde är och hur många användare som behövs för att ihållande positiva upplevelser av ett reellt värde ska existera. Det är utifrån denna värdering som prismodellerna bör tas fram.

Så hur gör man? Jo, man klickar sig vidare till vad Hutch Carpenter, Senior Product Manager @ Connectbeam, skriver om saken. Där kommer du att känna igen dig i ovanstående lättlästa inledning och förhoppningsvis öka på ditt intresse för mer djupodlade diskussioner om sociala medier.

• Läs mer om prissättning av sociala verktyg @ Yammer

Jesper skriver bl.a. om ett ”rus” som uppstår vid högfrekvent användning av diverse social media: Min tanke kring det ruset liknar känslan du får om du spelar ett onlinespel t.ex. Quake Live eller Counter-Strike. Du får snabb bekräftelse på att vad du gör eller skriver är antingen bra eller dåligt. Det spelar mindre roll vilken vågskål som väger tyngst, det är responsen på ditt handlade som framkallar ruset. Och precis som Jesper noterar tenderar ruset att klinga av när du kliver av tåget.

Om du agerat på ett förtroendeingivande sätt i de sociala medierna kommer det att spilla över på ”verkligheten”. Kontakter du gjort online t.ex. med potentiella samarbetspartners, framtida kunder eller andra konstellationer, kommer att värderas utifrån hur väl du lyckas förvalta dessa relationer IRL.

Det är sant att sociala medier inte behöver ses som ett temporärt verktyg som syftar till att underlätta kommunikation och kontaktskapande. Även om ruset övergått i någon slags stiltje betyder det inte alltid att sociala mediers möjligheter är förverkade. De må ha sänkt tröskeln över vilken kommunikation initierats och det är upp till dig själv att avgöra i vilken omfattning sociala medier ska fortsätta spela en aktiv roll.

Jesper nämner ”en socialpsykologiskt skapt hierarkisk trappa” och om vi dristar oss till att tänka oss trappan som synonym med Maslows (skrivbordsprodukt), torde vårt användande av sociala medier befinna oss relativt högt upp i hierarkin, iallafall så länge som ruset infinner sig. Och när ruset avtar faller vi tillbaka ner på trappstegen.

Vi hamnar på en nivå där bekräftelseskapandet övergår i en känsla av trygghet och jag instämmer i vad Jesper skriver. Resan genom de sociala medierna, med rak kommunikation till höger och vänster, resulterar som oftast i att jag återvänder till en plats där mina erfarenheter från resan kommer till uttryck i förnyade sätt för hur jag kommunicerar och förhåller mig till personer i min närhet.

Invites = Nyckel till gated communities

Vem f-n har tagit mitt namn tänkte jag, kollade upp sennbrink.jaiku.com och där visades ett par inlägg som jag mycket väl kände igen. Det var mina egna inlägg. Jag har alltså suttit flera månader och suktat efter en invite till Jaiku men har hela tiden haft ett konto där..

Behöver vi invites?
Jag kommenterade nyligen fenomenet invites på Bloggy och andra tjänster som är mer eller mindre under utveckling. Min hållning är att invites är av ondo och att de tvärt emot vad andra tycker (se samma tråd på Bloggy), motverkar de intresseskapande strömmningarna som jag förmodar att invites ska locka till.

Hög skrytfaktor vs. personlig nytta
Visst kan det vara exotiskt att få tillgång till en tjänst innan alla andra. Det kan kännas exklusivt och som att man är utvald eller rent av betrodd. Men med en ödmjuk inställning till den senaste hypen går det minst lika bra att sitta vid sidan av och observera. Det är inte alltid som du går med vinst bara för att du har tillgång till det senaste verktyget.

Ett annat perspektiv på ovanstående är att jag har den här hållning just för att jag inte alltid fått tillgång till betatjänster. Det här skulle kunna vara ett försvarstal i syfte att trycka ner känslorna av att stå utanför och inte få vara med. Eller vad tror du?

Vill du ha en banan?
Senaste betan i min webbläsare är chi.mp där du skapar innehåll likt en vanlig webbplats, läser in flöden från allehanda tjänster och anpassar utseendet. Du kan addera en ”bio”, lista utbildningar och anställningar. Det som gör att chi.mp sticker ut från liknande tjänster är att du får ett domännamn t.ex. sennbrink.mp samt att du bygger olika ”persona” där du väljer vilka bitar av dina onlineaktiviteter som ska visas för av dig utvalda grupperingar.

Självfallet behöver du en invite för att använda chi.mp idag. Jag fick två stycken i morse och behöver bara en. Jag ger därför vidare den andre. Om du vill får du rent av länka till sennbrink.se av ren och skär tacksamhet, men det är inget krav. Förste person att kommentera på det här inlägget får invite:n.

Mikrobloggar som företéelse har det skrivits spaltmeter om de senaste veckorna (se t.ex. DN-artikeln från lördagen). Jaiku som tidigare regerat bland förståsigpåarna verkar ha gått under jorden om man ska lyssna till klagovisorna (även ”gamla” sådana), Twitter har fått en del namnkunniga följeslagare och Facebooks statusuppdateringar finns kvar.

Varför ska du använda Bloggy och inte de andra?

• Det är inget som säger att du inte kan använda de andra tjänsterna. Alla mikrobloggar av rang erbjuder RSS-inläsning så att om din huvudsakliga mikroblogg är Bloggy kan du låta t.ex. Twitter uppdateras automatiskt.
• Vissa väljer att mikroblogga på svenska med Bloggy och på engelska med Twitter. Spridningen över landsgränserna är större för Twitter och har du engelskspråkiga kontakter kanske du inte kan förmå dessa att lära sig svenska.
• Bloggy ett svenskt alternativ (utvecklat av Jonas Lejon).
• Supporten är minutsnabb och buggar fixas fort som bara den.

En trevlig sak med Bloggy är att det finns flera där som gärna delar material innan det blir mer publikt: Att Ginza släppte en beta av nya webbplatsen kände jag inte till förräns jag läste om det på Bloggy. Att dagen.se ska få nytt utseende kommunicerades via Bloggy. Att Expressen skrev om Bloggy (på måndagen) kommunicerades (på söndagen) via Bloggy.

Kortis: Onsdag 27 januari kommer SVT Tvärsnytt att sända ett inslag där mikrobloggar diskuteras. Bloggy är såklart tjänsten som visas upp.

Mer om bloggy, twitter, jaiku, rss

Vad är sociala medier och vad är nyttan för ditt företag? Vi ger under kursen en genomgång av det nya medielandskapet och företagens utmaningar och möjligheter. Med dialogen och konversationen som nav istället för megafonen krävs ett nytänk och en förståelse.

Läs mer: Kurs: Sociala medier i marknadsmixen

Mer om bloggy, jmw, kurs, medielandskapet

Metro publicerade nyligen en artikel med rubriken Bloggkampen. I artikeln görs en genomlysning av hur långt de ledande partierna kommit i sitt arbete med att dra nytta av smart (digital) marknadsföring av sina politiska budskap.

Även om bloggande kan ses som en egen nisch anser jag att mycket av vad vi lärt oss genom att blogga kan appliceras på andra områden. Framgångsreceptet för bloggen kan lätt överföras på större koncept med flera kanaler involverade. Längre ner i inlägget skriver jag om sociala nätverk och gör hänvisningar till hur du bloggar framgångsrik.

Video
När Mona Sahlin dök upp i YouTube Sveriges introduktionsvideo blev jag överraskad. Politikens närvaro på videotjänster har nämligen varit en sparsmakad ingrediens under de år som YouTube och liknande tjänster allt mer nått var mans dator.

Att skapa och publicera videosekvenser är idag inte längre omgärdat av tekniskt mummel och dyra konsulter. Obamas framgång med YouTube har säkert spelat roll när Socialdemokraterna valde video som ett komplement till sina bloggar. Men om det här ska fungera i längden måste redigeraren, som dyrkar dogma, definitivt omskolas.

Videosekevenser kan förstärka ett blogginlägg precis som en bild kan göra, men fel utfört kan det bli på gränsen till katastrof. Video via YouTube har dock fördelen att klippen blir indexer- och sökbara, något som Disruptive lyft fram.

För att skapa någon sorts balans i det här inlägget vill jag även peka på att Moderaterna har en egen kanal på YouTube. Moderaternas kanal registrerades ett halvår före såssarnas och det är bara synd att (m) inte tagit mer plats i bloggosfären med sina klipp.

Sociala nätverk
Hit räknas communityn och då talar jag inte om att skapa ett forum på Lunarstorm. Nej här behövs det rejäla manicker, helst med en stab förslagsvis kopplad till pressavdelningen, för att nå framgång. Tekniskt kunnande måste paras med kvalificerad kampanjledning. Precis som att det är viktigt att ha en plan för sitt bloggande, måste kampanjer via sociala nätverk styras och kvalitetsäkras.

Notera att jag inte syftar på de sociala nätverk som redan finns. De stora partierna har sidor för registrerade medlemmar men det är inte där som man når ut till nya väljare, annat än att man kanske bibehåller de man redan har. Facebook-närvaro är t.ex. ett exempel på hur partierna kan finnas på platser där sociala nätverk redan existerar, snarare än att bygga upp egna nätverk.

Kampanjandet
För att ta Socialdemokraterna som exempel igen så har de en kampanj som heter ”Bli supporter”. Med viss kunskap om hur Barack Obama lyckades attrahera tusentals frivilliga, tänkte jag att såssarna kanske hade snappat upp ett och annat. Döm om min besvikelse när allt jag möttes av var en uppmaning att skicka in pengar (genom att bli medlem och få tillgång till Sosserian).

Då har Moderaterna kommit bra mycket längre. Deras kampanj ”Agera” är lättnavigerad och innehållsrik. Plus i kanten för att man inte måste vara medlem för att använda tjänsten.

Läs även:

• Nikke Lindqvist om Moderat.se
• Simon Sundén om moderaternas internetsatsning

Mer om
socialdemokraterna, moderaterna, bloggar, sociala nätverk, video, youtube

Fotnot
Det här inlägget är inte ett politiskt ställningstagande. Det är tjänsterna som är i fokus inte politiken.