Björn Sennbrink - Blogg

Twitter är perfekt om du vill upprepa vad andra redan sagt. Bloggarna ökar i tiotusentalen varje dag men hur många innehåller något unikt?

För det första finns det en synnerligen intelligent uttryck som kan appliceras på det mesta i vår omvärld; ”intet nytt under solen”. Uttrycket, eller begreppet/talesättet, kan användas för att beskriva allting som redan förekommit (eller för att namnge en skolpjäs).

På Twitter finns det i huvudsak två typer av inlägg; (1) de meningslösa inläggen t.ex. ”jag är på Zanzibar och det är inte du”. Den andra typen av inlägg är upprepningar. Någon har skrivit eller sagt något smart varför det förtjänar att spridas till fler, vilket ibland genererar en till synes ändlös ström av upprepningar (retweets).

En annan form av upprepning sker sannolikt i syfte att användaren vill tillhöra en inofficiell eller officiell gruppering (grundläggande socialpsykologi). Metoden för detta är att inkludera en hastag i sitt inlägg. En hastag är t.ex. ”#kopia” och alla som skriver ”#kopia” i sin postning kommer att listas på en sida. Ett tydligt exempel på detta är att inkludera ”TGIF” i sina postningar om dessa görs på en fredag (Thank God Its Friday). Sen kan alla se att just du också är trendig och hipp….ehhh.

Så vad görs då för att motverka detta till synes evinnerliga kopierande. Tja, inte så mycket faktiskt och skulle någon få för sig att kritisera det här fenomenet tillstöter två möjliga konsekvenser; (1) utfrysning där ingen annan bloggare vill ha att göra med den som yttrade sig från början. Eller, (2) länkbombning och kommentarsspam, det senare anonymt så långt det går eftersom hur gärna någon vill få fram sin åsikt, går det liksom bara inte att sammanföra ens verkliga identitet med svordomarna i kommentaren.

Bloggarens dilemma
Anledning till att jag författar det här inlägget är en lust inom mig att påpeka hur meningslöst det är att återupprepa vad någon redan sagt. Visst är det så att marknadsföring handlar mycket om det och att jag som aktör inom den branschen borde veta bättre än att skriva det (meningslösa) inlägget. Men sen har vi Twingly-horet som breder ut sig.

Jag klickade mig in på okända bloggar idag efter att ha läst om Frankrikes HADOPI-lag (den som möjliggör avstängning av internetanvändare). Flertalet av dessa bloggar skrev helt kort i stil med ”idag skriver DN/SvD/Expressen/Aftonblaskan om HADOPI-lagen” och sen inget mer. Var finns det unika i dessa bloggares inlägg? Dessutom är flera av bloggarna anonyma och anonyma uppgifter ska förkastas utan pardon!

Att skriva unikt innehåll kan ske utifrån två regler: Litterärt unikt innehåll och konceptuellt unikt innehåll. Att botanisera bland vad alla andra skriver om och sen skriva ihop något ”eget” utifrån alla ämnen kan anses utgöra litterärt unikt innehåll.

Att däremot skriva något helt nytt, något som inte direkt eller indirekt är en upprepning, kan anses vara konceptuellt unikt innehåll. Det torde vara självklart vad detta är men jag dristar mig ändock till att ge ett exempel: Du skriver om politik och får höra att stadsministern är med i en hundklubb vars ledamöter fått köpa billiga sjöbodar i Vaxholm.

Första tanken borde vara att du ska sälja uppgiften till kvällstidningarna. Men du vill utgöra den lilla del av bloggosfären som faktiskt bidrar och skriver därmed ett inlägg. Det inlägget innehåller ”konceptuellt unikt innehåll” (innehåll som inte publicerats tidigare, alls.)

Sammanfattning
Vi som bloggar gör det av olika anledningar, vi har olika drivkrafter. Men faktum är att mycket av det vi publicerar bara är reproduktioner av något som redan inträffat. Lägg därtill allt det meningslösa tjattret om ditten och datten, om hur många domännamn du har eller om vad du gör just nu.

Kontentan av det här blir inte ett moln av kollektiv kunskap, det blir en orkan av meningslösa och oväsentliga upprepningar.

• PS. Det här inlägget innehåller ett ”påskägg”.

Tagg(ar): hadopi, hastag, kopia, kopiering, tgif, twitter