Ett år har passerat sen jag intervjuade mig själv. Då jobbade jag deltid på taxi och drev mitt företag på deltid. Idag ser det lite annorlunda ut.
Den största skillnanden mot förra hösten är hur jag valt att spendera min vakna tid. Då satt jag hemma med en mängd uppdrag, idag sitter jag mest med uppdraget att köra en fin Ford-buss runt i Örebro län. Vad har egentligen hänt det senaste året?
Ja, Björn. Vad har du haft för dig egentligen? Gå och bli löneslav sådär?
Allting förändrades kan man säga i våras när jag och frugan var på en något försenad smekmånad. Efter hårt arbete hela vinterhalvåret åkte vi så äntligen till Zanzibar.
Det var en kulturkrock men jag lyckades nog anpassa mig rätt så bra i slutet. Det var skönt att komma till insikten att det finns en hel värld att upptäcka och allting inte bara handlar om vilka platser mina sajter ligger på hos Google.
Väl hemma igen väntade ett brev med en ny anställning. Jag jobbade hela sommaren och fick struktur i tillvaron. Det som fick offras i processen var arbetet med att finna nya uppdragsgivare. En del vaga relationer fick omprövas och jag avsade mig t.ex. uppdraget som webbadministratör hos Operation Mercy.
Att vara anställd är dock inte det sämsta som finns, särskilt inte när tusentals andra blivit av med sina jobb. Dessutom är det redigt fint att få ett lönekuvert i slutet av månaden istället för att ligga ute med pengar på 30 dagars fakturatid.
Företagandet går på sparlåga men jag är inte inaktiv för det. Den senaste webbplatsen att se dagens ljus är den för Wadköpings Vänner i Örebro, ett uppdrag som kom via en relation från en tidigare anställning. Det finns alltså både för- och nackdelar med att vara anställd och som jag ser det fungerar kombinationen bra just nu.
Men hur påverkades du egentligen av Afrika?
Det var en rejäl krock med mina fördomar. En del antaganden om människorna där nere besannades men det kan lika gärna bero på okunskap om deras livssituationer. Människor i Afrika är inte olika oss andra, de lever bara på ett sätt som vi bortskämda västerlänningar är ovana vid.
Ta vatten och el som exempel. Där nere drack vi buteljerat vatten för att kranvattnet inte var att lita på. När det blev strömavbrott stannade fläktarna och det blev becksvart. Men ingen verkar bry sig nämnvärt. Visst är det lite skrämmande när det blir mörkt men det är bara att starta upp dieselaggregatet så fortsätter livet.
På dagarna är det full aktivitet, trafiken är galen och det är människor precis överallt. För en ovan betraktare är allting ett enda stort kaos. På kvällarna samlas man längs stränderna för att mumsa på havets läckerheter, samtala och kränga dyra souvenirer till turisterna. Sen går man hem eller till närmsta festlokal.
Afrika påverkade mig så till den milda grad att jag förändrade min människosyn, synen på andra och på mig själv. För egen del resulterade detta i minskad aktivitet online. Jag la mer tid på IRL-aktiviteter och med detta följde inte helt oväntat en minskning av mina uppdrag i egenskap av webbkonsult.
Hur ser framtiden ut, några planer att resa igen?
Zanzibar lockar fortfarande, men så är det väl för alla som rest långt bort. Det är alltid skönt att vara hemma igen och vi tenderar att glömma bort allt det jobbiga med att resa till och inom Afrika. Det fungerar, är annorlunda och spännande men kan samtidigt vara väldigt påfrestande ibland. Det lutar åt att vi sparar kosing för en längre resa genom västra USA någon gång i framtiden. Flyga till Idaho, hälsa på släktingar, bila till Las Vegas, spendera pengar, bil vidare västerut och avsluta med Los Angeles?