Tacksamhet är ett ord som ett på ett bra sätt sammanfattar resan till Zanzibar. Avkastningen på vår investering blev över förväntan hög och vi väljer att fokusera på allting positivt istället för att gnälla på allt som fungerade mindre bra.
Eftersom det nu är så många som vill veta hur vi haft det, tänkte jag att en generell beskrivning kan hamna på pränt här och så får detaljerade berättelser komma senare, här och på webbplatsen dedikerad till Zanzibar. Vi börjar med ditresan:
Hur gick flygresan?
Inga problem på Arlanda och vi fick en ”exit row” hela vägen till Addis Ababa (Etiopien). Maten var helt okej och efter mellanlandningen i Rom var det mest försök till sömn, samtidigt som Afrika välkomnade oss med en del turbulens. Landning på Addis Ababa Bole International Airport (inte mitt klipp) som visar omgivningarna:
Hur var det i Etiopien?
Första gången i Afrika och jag har vinterrock på mig! 15 grader varmt och vidunderlig utsikt runt omkring. Avstigning ner på plattan och kort bussresa fram till terminalen. Lite förvirring uppstår om vart vi ska ta vägen men personal ”eskorterar” gruppen med resenären fram till avgångshallen. Bole International Airport är modern till utseendet men etioperna har massor att lära om bemötande och att ge korrekt information. Flera restauranger finns det men fokus ligger på affärsresenärerna. Inte direkt som Sky City alltså.
Här blir jag av med min vinterrock också. Frivilligt dock, när jag ska byta om och inte vill stå med strumporna i en pöl av urin. Jag lägger rocken på golvet istället och trycker ner den i en papperskorg utanför. Städerskorna skrattar åt mig. Städerskor finns det flera på flygplatsen, välbehövligt med tanke på att det är rökning tillåten inne på hela flygplatsen och det fimpas lite varstans.
Här får vi återigen röntga handbaggaget och militärpolisen ser lite otäck ut där han sitter i sin citykamoflage-mundering. Skillnaden mot innan den här kontrollen är en glasvägg och ett par meter högt staket. Här får vi visa upp våra boarding-kort som vi fick på Arlanda. Någon timma senare ropar en man och vi går trapporna ner till bussen igen. Kort resa ut till ett mindre plan och när vi taxar ut ser jag tre pojkar alldeles intill startbanan med en stor stenhacka. Kanske lägger de ner bredband?
Snart framme..
En mellanlandning i Dar es-Salaam och en handfull timmar efter Etiopien befinner jag mig på Zanzibar. Tät vegetation och palmer omgärdar flygplatsen. En liten flygplats och vi får gå från planet fram till terminalen. Luftfuktigheten gör mig klibbig på några sekunder och solens strålar grillar min hud. Det känns som att jag klivit in i ett växthus.
Immigration
Vi hade inget visum innan avresan men det finns två köer vid ”immigration”. Visum betalas på plats ($50) och foto tas med webbkamera. I rummet innanför finns väskorna. Sen börjar kaoset..
Kaos I
Först är det en man med en bagagekärra som prompt vill köra våra väskor. Vi går mot utgången när någon vill se våra pass igen, sen vill de skära upp våra väskor (?) men bagagekillen för en livlig debatt med knivkillen och vi slipper få våra väskor dissikerade.
Kaos II
Sen vill en kvinna (ingen uniform) inte förstå hur det kommer sig att frugan talar Swahili och har vart på Zanzibar förrut, eftersom passet är helt nytt. Kvinnan frågar om och om igen efter stämplarna, vart vi ska bo och vad vårt ärende är på Zanzibar (vi är turister som ska spendera mer på en dag än vad hon tjänar på en månad).
Kaos III
Efter en kvart får vi gå och möta 30 taxichaufförer. Jag slutar vara irriterad och bara ler när fem chaufförer slåss om att få bära iväg med våra resväskor. Vår värd dyker upp och en av chaufförerna ”vinner”. Bagagekillen vill ha betalt men vi ignorerar honom. Du får massor av hjälp men det handlar alltid om pengar i slutändan.
Vi betalade $10 för en taxiresa in till Stonetown. Vi åkte med vad jag tror var en taxi men kunde lika gärna vara en svarttaxi. Det fanns ingen taxameter eller liknande utan det var kontant betalning utan kvitto som gällde. Det fanns inga bälten och den japanska minibussen från 1990-talet hade sett sina bättre dagar. Jag är helt slut efter flygresandet och släpper alla orostankar.
En kvart senare är vi framme vid huset där vi ska bo. Det är 31 grader varmt och vi är på Zanzibar. Fortsättning följer…